Arbetsliv och arbetslivslängd

Arbetslivslängden och inkomsterna under tiden i arbetslivet påverkar pensionens nivå. Det finns en strävan att förlänga arbetslivet och höja sysselsättningsgraden för att trygga pensionssystemets finansiella hållbarhet när befolkningen åldras.

Vi forskar i olika skeden i arbetslivet, deras längd, förvärvsinkomsterna och förändringarna i dem över tid. Dessutom studerar vi pensionärers arbetslivsdeltagande och skillnaderna mellan befolkningsgrupperna i olika skeden av arbetslivet.

Utvecklingen av arbetslivslängden och yrkesbanorna

Tiden i arbetslivet har förlängts, men förlängningen sker mest i slutet av arbetslivet. Tiden i arbetslivet och sysselsättningen efter 50 års ålder har ökat mer än i yrkesbanans början. Kvinnors arbetslivslängd har ökat mera än männens, men är fortfarande kortare än männens. De socioekonomiska skillnaderna i arbetslivslängd och förhållandet mellan tiden i arbete och tiden som pensionär har förblivit betydande. 

Yrkesbanorna har förlängts måttligt och förskjutits högre upp i ålder

Pensionsskyddscentralen mäter den faktiska arbetslivslängden utgående från pensionsförsäkrat arbete, dvs. när det har betalats pensionsavgifter för inkomsterna. Måttet kan också kallas yrkesbana eller tiden i arbete, och det beskriver den ackumulerade tiden i förvärvsarbete under årtiondenas lopp, ända från år 1962. Pensionsskyddscentralen mäter arbetslivslängden fram till ålderspensionens början, vilket innebär att den inte omfattar arbete som ålderspensionärer utför.

Arbetslivslängden har ökat med 1,2 år i genomsnitt under åren 2010–2022, när den räknas från 18 års ålder till ålderspensionens början. År 2022 var den genomsnittliga arbetslivslängden 34,2 år. Medianlängden var klart längre, 38,2 år. Hälften av yrkesbanorna uppnådde minst medianlängden när ålderspensionen började.

Tiden i arbete efter 50 års ålder har ökat mer än hela arbetslivslängden. Tiden i arbete efter 50 års ålder förlängdes i genomsnitt med 2,1 år under åren 2010–2022. Samtidigt som tiden i arbete har förlängts har den också förskjutits högre upp i åldern.

Kvinnor, personer med lägre utbildning och de som drabbats av arbetsoförmåga har kortare arbetsliv

Män har längre arbetsliv än kvinnor, när tiden räknas från 18 års ålder, men skillnaden har krympt. Kvinnornas arbetslivslängd har ökat klart snabbare än männens åren 2010–2022. I synnerhet tiden i arbete efter 50 års ålder är längre bland kvinnor än män. Kvinnorna gick förbi männen i fråga om tid i arbete efter 50 års ålder år 2011.

Arbetslivet blir klart kortare, om ålderspensionen föregås av sjukpension. År 2022 hade personer som varit sjukpensionerade i genomsnitt 27,2 år tid i arbete bakom sig när ålderspensionen började. Det är möjligt att arbeta begränsat medan man får sjukpension.

Figurens data i en Excel-tabell

I arbetslivslängden och yrkesbanans utveckling finns skillnader som följer utbildningsnivån. De som avlagt examen på lägsta nivå och lägre högskoleexamen arbetar längre än de som avlagt högskoleexamen eller mellanstadieexamen. Arbetslivsländen har emellertid ökat på alla dessa examensnivåer. Däremot har arbetslivslängden minskat bland dem som endast har grundläggande utbildning, i synnerhet bland män.

Figurens data i en Excel-tabell

Publikationer:

När livslängden ökar tillbringas en lite större del av den i arbetslivet

Arbetslivskvoten är ett centralt mått på utvecklingen av yrkesbanorna, som Pensionsskyddscentralen publicerar årligen. Med arbetslivskvoten avses förhållandet mellan femårsmedelvärdet för den förväntade tiden i arbetskraften och femårsmedelvärdet för den förväntade livslängden för en 18-åring. Ju större talet är, desto längre tid av sin förväntade livstid ingår 18-åringen i arbetskraften. Arbetslivskvoten beräknas också för 50- och 60-åringar.

Livslängden ökar, och människor ingår i arbetskraften under en allt större del av den. År 2024 förväntas det att en 18-åring person ingår i arbetslivet under 60 procent av sin återstående livstid, medan motsvarande andel så sent som år 2005 var 57 procent.

Män har en högre arbetslivskvot än kvinnor, men skillnaden mellan könen har minskat med tiden. Arbetslivskvoten har i synnerhet stärkts bland dem som fyllt 50 år. Under en allt större del av den förväntade tiden i arbetskraften är människor sysselsatta, men unga åldersklasser har haft en svagare sysselsättningsutveckling än de övriga.

Det finns klara socioekonomiska skillnader i hur den förväntade livslängden fördelas mellan tiden i arbete och tiden som pensionär

Bland män har skillnaderna minskat lite under de två senaste årtiondena. År 2020 var den förväntade arbetslivslängden i högre tjänstemannayrken för män sju år längre än i arbetaryrken, för kvinnor nio år längre. Personer med bakgrund i arbetaryrken är också arbetsoförmögna under en längre tid och ålderspensionerade under en kortare tid.

Den förväntade livslängden har ökat i alla grupper, men ökningen har varit långsammare bland dem som har en lägre socioekonomisk ställning. Bland män har den ökade livslängden fördelats jämnare mellan åren i arbete och åren som pensionär, medan den bland kvinnor har ökat åren i arbete.

Publikationer:

Läs mer på Etk.fi:

Arbetslivet förlängs i slutändan

I och med att pensionsåldern höjts har tiden i arbete förlängts i slutändan. Människor går i pension från arbete allt senare och efter längre yrkesbanor. Allt fler blir också jobbonärer, dvs. fortsätter att arbeta när de får ålderspension. De socioekonomiska skillnaderna och skillnaderna mellan könen har minskat något. 

Människor går i ålderspension från arbete efter längre yrkesbanor än förr

Medianen för arbetslivslängden har ökat bland dem som gått i ålderspension direkt från arbete. År 2017 var yrkesbanans medianlängd bland dem nästan 41 år. År 2006 var arbetslivslängden mer än två år kortare.

Figurens data i en Excel-tabell

Kvinnor som går i ålderspension från arbete har kortare arbetsliv än män. Kvinnornas arbetslivslängd har dock ökat snabbare än männens. Kvinnors arbetslivslängd ökade med tre år mellan åren 2006 och 2017, medan männens ökade med drygt ett och ett halvt år. Bakom ökningen av kvinnornas arbetslivslängd ligger närmast att åren i arbete i slutändan av arbetslivet har ökat.

Bland dem som gått i ålderspension från arbete har de som har grundläggande utbildning längre yrkesbanor än de som har högre högskoleutbildning. Arbetslivslängden har också ökat mera bland dem som har grundläggande utbildning. De som jobbar i arbetaryrken har också längre yrkesbanor än högre tjänstemän, men skillnaden mellan yrkesgrupper är inte lika stor som skillnaden mellan grupper med olika utbildning. Arbetslivslängden har ökat ungefär i samma takt i olika yrkesgrupper.

Figurens data i en Excel-tabell

Mindre skillnad i arbetslivslängd mellan privata och offentliga sektorn

Inom den privata sektorn har de som gått i ålderspension från arbetet längre yrkesbanor än inom den offentliga sektorn, men skillnaden har minskat. I bakgrunden finns huvudsakligen att den genomsnittliga åldern för ålderspensionering inom offentliga sektorn höjdes klart mellan åren 2006 och 2017, men inte alls inom den privata sektorn.

Pensioneringsålderns utveckling återspeglas i slutändan av arbetslivet: Inom offentliga sektorn ökade också tiden i arbete i åldern 63–68 år. Inom offentliga sektorn ökade tiden i arbete i åldern 53–62 år med nästan ett år.

Orsaken till att arbetslivslängden ökar i slutändan är att man inom den offentliga sektorn ofta gick i pension före 63 års ålder, medan många nuförtiden jobbar kvar till 64 års ålder eller mer. Utvecklingen beror på att de yrkesbaserade pensionsåldrarna, som var lägre än lägsta pensionsåldern, har minskat och de personliga pensionsåldrarna, som är högre än lägsta pensionsåldern, har ökat.

Figurens data i en Excel-tabell

Antalet arbetsmånader efter 63 års ålder har ökat i takt med den stigande pensionsåldern

Det avtalades om en stegvis höjning av åldern för ålderspension i samband med pensionsreformen år 2017. Genom reformen har övergångarna från arbete till ålderspension senarelagts. Samtidigt har arbetslivslängden ökat bland dem som fortsatt jobba fram till pensionsåldern. De som är födda år 1957, vilkas pensionsålder var 9 månader högre än deras som är födda år 1954, arbetade fyra månader längre mellan 63 och 65 års ålder än de som är födda år 1954. Arbetslivslängden har alltså inte ökat lika mycket som pensionsåldern har stigit.

Inom privata sektorn har antalet månader i arbete i detta åldersintervall ökat betydligt mer än inom offentliga sektorn. Inom offentliga sektorn arbetar man dock längre efter 63 års ålder än inom privata sektorn. Bland lågutbildade har arbetslivslängden ökat mer än bland högutbildade.

Figurens data i en Excel-tabell

Den planerade pensionsåldern har stigit tydligt efter pensionsreformen år 2017

Den ålder då löntagare planerar att gå i pension har stigit. År 2003 planerade mindre än 30 procent av löntagarna i åldern 50–64 år att gå i pension på heltid vid 64 års ålder eller senare. År 2013 hade denna andel ökat till lite mer än en tredjedel.

Efter pensionsreformen år 2017 har den planerade pensionsåldern stigit betydligt snabbare: år 2018 planerade redan två av tre tillfrågade att gå i pension vid 64 eller senare. En femtedel planerade att gå i pension tidigast vid 66 års ålder.

Figurens data i en Excel-tabell

Publikationer:

Läs mer på Etk.fi:

Allt fler blir jobbonärer

Den flexibla ålderspensionen erbjuder alternativ i fråga om pensionering och fortsatt arbete. Man behöver inte lämna arbetslivet bakom sig när man går i pension, utan en del blir jobbonärer, dvs. fortsätter jobba ännu när de får ålderspension. För att pensionen ska börja förutsätts ändå att anställningen först upphör.

Ålderspensionärer kan arbeta fritt utan inkomstgränser, och arbetet vid sidan om pensionen ger ny pensionstillväxt ända till den högsta pensionsåldern. För företagare som jobbar medan de får ålderspension är pensionsförsäkringen frivillig.

Andelen ålderspensionärer som arbetar har ökat på senare år. Enligt enkätundersökningar hade 14 procent av ålderspensionärerna i åldern 63–74 år jobbat medan de fått pension under de senaste 12 månaderna år 2017. År 2020 var motsvarande andel ca 20 procent.

Bland dem som nyligen gått i pension från lönearbete var jobbonärernas andel större än så. Enligt en enkätundersökning år 2022 uppgav en tredjedel av dem som gått i ålderspension från lönearbete åren 2019–2021 att de hade jobbat medan de fått pension under de 1–3 senaste åren. Det verkar också finnas mer utbrett intresse att jobba som pensionär. 16 procent hade inte jobbat medan de fått pension, men skulle ha velat göra det. Hälften av dem som gått i ålderspension från lönearbete var inte intresserade av att bli jobbonärer.

Figurens data i en Excel-tabell

Skillnader mellan befolkningsgrupper i fråga om att arbeta som ålderspensionär

De som gått i ålderspension från lönearbete senare än genomsnittet blir oftare jobbonärer. Ju bättre arbetsförmåga och hälsa, desto oftare arbetar pensionärer. Dessutom arbetar män, personer med högre utbildning och företagare oftare som pensionärer än de övriga.

Det finns också skillnader mellan olika inkomstgrupper. Låginkomsttagare och å andra sidan höginkomsttagare jobbar oftare som pensionärer än övriga. Höginkomsttagare arbetar också längre medan de är pensionerade. Bland låginkomsttagare har arbetet oftare att göra med ekonomisk knapphet, och de arbetar i synnerhet för att få extra inkomster. Hos höginkomsttagare hänför sig motiven att arbeta oftast till andra än ekonomiska orsaker.

Många arbetsrelaterade faktorer har ett samband med att pensionärer arbetar. Arbete är vanligare bland de ålderspensionärer som har tyckt om sitt jobb före pensionen och har upplevt att äldre medarbetares kompetens uppskattades på den arbetsplats de hade före pensionen.

Figurens data i en Excel-tabell

Jobbonärer arbetar ofta oregelbundet eller sporadiskt

Pensionärer som arbetar gör det ofta på deltid eller sporadiskt. Endast få pensionärer vill jobba regelbundet på heltid.

Figurens data i en Excel-tabell

Många jobbonärer fortsätter hos samma arbetsgivare och i likadana uppgifter som före pensionen. De jobbar ofta i sakkunnigyrken eller inom hälsovården.

Pensionärer jobbar för att det ger någonting intressant att göra

Ålderspensionärer vill jobba för att arbetet ger något intressant att göra och en känsla av att behövas. Sociala relationer och ekonomiska faktorer har också en betydelse. Många vill fortsätta att jobba för att det möjliggör extra anskaffningar. En tredjedel vill arbeta för att de har svårt att klara sig ekonomiskt.

Figurens data i en Excel-tabell

Många pensionärer hittar inte lämpligt arbete

Sexton procent av dem som nyligen gått i ålderspension arbetar inte men skulle vilja göra det. Ungefär hälften av dem upplever att lämpligt arbete inte finns att få eller att de inte blir anställda på grund av sin ålder. Bara ganska få upplever att de har kompetensbrister eller att deras hälsa eller familjesituation inte möjliggör arbete som pensionär.

Figurens data i en Excel-tabell

Hälften av dem som nyligen gått i ålderspension från lönearbete är inte intresserade av att bli jobbonärer. Nästan alla av dem säger att de vill njuta av pensionsdagarna och upplever att de har arbetat tillräckligt länge.

Publikationer:

Arbetsgivare förhåller sig positivare till äldre anställda än tidigare

När befolkningen åldras har också antalet äldre anställda ökat. I början av 2000 hade var tionde av dem som ingår i arbetskraften fyllt 55 år eller mer. Numera har var femte som ingår i arbetskraften fyllt 55 år. Ca 15 procent av arbetsplatserna är sådana där någon som redan är ålderspensionerad arbetar.

Arbetsgivarnas åsikter om äldre anställda har blivit positivare under 2000-talet.  Mer än 70 procent av arbetsgivarna bedömer att det går att fortsätta till 65 års ålder i de flesta arbetsuppgifter på arbetsplatsen. Under första hälften av 2000-talet var ca hälften av arbetsgivarna av denna åsikt.

Figurens data i en Excel-tabell

Ungefär två tredjedelar av arbetsgivarna anser att 65 år är en lämplig lägsta ålder för ålderspension. Det finns dock skillnader mellan olika branscher. Mer än hälften av arbetsgivarna inom t.ex. byggbranschen, jord- och skogsbruk och hotell- och restaurangbranschen anser att 65 år är en för hög nedre åldersgräns.

Figurens data i en Excel-tabell

Arbetsgivarna anser att de som fyllt 55 eller mer är lika bra eller bättre än arbetstagare i genomsnitt t.ex. i fråga om självständighet och initiativtagande, pålitlighet, problemlösningsförmåga och kunskaper och färdigheter. Å andra sidan ansågs att problem med hälsan och funktionsförmågan samt föråldrade kunskaper i någon mån utgjorde hinder för att anställa personer äldre än 55 år.

Figurens data i en Excel-tabell

Nästan 80 procent av arbetsgivarna tror att de kan rekrytera en person som fyllt 55 år. Viljan att anställa äldre personer har ökat sedan år 2011. Inom den privata sektorn är intresset mindre än inom den offentliga sektorn.

Även om majoriteten av arbetsgivarna förhåller sig positiva till att anställa äldre arbetstagare, bromsas en del arbetsgivare av negativa åldersstereotypier. Inte ens arbetsgivare som har rekryteringssvårigheter är nödvändigtvis villigare än andra arbetsgivare att anställa personer över 55, om de har en negativ uppfattning om äldre anställda.

I Finland ser arbetsgivarna en högre ålder som lämplig pensionsålder jämfört med arbetsgivarna i genomsnitt i europeiska länder

Finländska arbetsgivare anser i genomsnitt att 70-åringar är för gamla för att arbeta. Trots att den ålder som arbetsgivarna ser som en lämplig pensionsålder är högre än vad arbetsgivare i Europa i genomsnitt anser, är den ändå lägre än vad arbetsgivare i övriga Norden ser som en lämplig pensionsålder.

Uppfattningen om lämpliga åldrar för arbete kallas åldersnorm. Arbetsgivarnas normer angående pensionsålder är ofta högre än arbetstagarnas. Kulturbundna uppfattningar om ålder påverkar pensionsåldersnormerna, eftersom uppfattningarna om lämplig pensionsålder bland arbetsgivarna och arbetstagarna i ett land är nära varandra. Dessutom har pensionsåldersnormerna ett samband med de lagstadgade pensionsåldrarna i respektive land: normerna är högre i länder där den lagstadgade pensionsåldern är högre än genomsnittet.

Figurens data i en Excel-tabell

Publikationer:

I början och mitten av arbetslivet

Inträdet i arbetslivet och etableringen på arbetsmarknaden är viktiga för hela den senare yrkesbanans utveckling. En stor del av ungdomarna arbetar och tjänar in pension åtminstone i viss mån redan i åldern 17–22 år. Kvinnor har fortfarande betydligt längre avbrott i sin yrkesbana i samband med familjebildning än män. Arbetsoförmåga förkortar i synnerhet lågutbildades arbetsliv.

De flesta ungdomar arbetar i åldern 17–22 år

Ungefär tre fjärdedelar av 19-åringarna arbetade åtminstone i någon mån år 2019. Arbetet är ofta på deltid, på viss tid och säsongartat, men det blir vanligare och löneinkomsterna ökar med åldern.

Unga kvinnor arbetar oftare än män. Skillnaden minskar med åldern, och vid 22 års ålder finns det inte längre någon skillnad mellan könen i fråga om antalet månader i arbete. Största delen av ungdomarna arbetar inom den privata sektorn. Inom den offentliga sektorn arbetar flera kvinnor än män redan i början av arbetslivet.

Ungdomar med invandrarbakgrund arbetar mera sällan än ungdomar med finländsk bakgrund. Skillnaderna i sysselsättning och löneinkomster mellan ungdomar med invandrarbakgrund och ungdomar med finländsk bakgrund syns redan i början av arbetslivet. Bland män jämnar de bakgrundsrelaterade skillnaderna i hur vanligt det är att arbeta ut sig något med åldern, men bland kvinnor sker det ingen nämnvärd förändring.

Bland både ungdomar med finländsk bakgrund och ungdomar med invandrarbakgrund ökade andelen som fått arbetsinkomster mellan 17 och 22 års ålder. Bland ungdomar med invandrarbakgrund var andelen som fått arbetsinkomster klart mindre än bland dem med finländsk bakgrund, och bland kvinnor med invandrarbakgrund var andelen mindre än bland män efter 19 års ålder.

Första tiden i arbetslivet är också av betydelse för pensionen

I pensionsreformen år 2005 sänktes åldersgränsen för pensionsintjäning från 23 år till 18 år och vid reformen år 2017 till 17 år. Genom reformerna har arbete i ungdomen fått större betydelse för pensionen.

I årskullarna 1992–1996 var det i genomsnitt bara knappt nio procent som inte alls arbetade i åldern 18–22 år. För inkomsterna i åldern 18–22 år tjänade de som är födda år 1996 in pension för 47 euro i månaden i genomsnitt (median). I den högsta inkomstdecilen var motsvarande intjäning 120 euro per månad. Sänkningen av åldersgränsen för pensionsintjäning har stärkt de flesta ungdomars intjäning av pension.

I Finland omfattar pensionsskyddet arbetet under hela arbetslivet jämförelsevis bra. I en europeisk jämförelse sticker finländska ungdomars pensionsskydd emellertid ut på tre sätt: I Finland börjar man tjäna in pension i en högre ålder än i andra länder och tjänar in pension för avlagda examina, men inte för den obligatoriska värnplikten. I de flesta länder finns det ingen nedre gräns för intjäning av pension.

Publikationer:

Eftersom familjeledigheter i hög grad tas ut av mammorna och arbetsmarknaden är kraftigt könssegregerad efter bransch uppstår det skillnader mäns och kvinnors arbetsliv. I fråga om unga kvinnors och mäns etablering på arbetsmarknaden finns det rätt små skillnader, men skillnaderna i löneinkomster är betydliga redan i början av arbetslivet. Kvinnor födda år 1980 hade vid 36 års ålder löneinkomster som i genomsnitt uppgick till 70 procent av männens löneinkomster, fast det inte fanns någon betydande skillnad i tiden i arbete.

I samband med familjebildning har kvinnor betydligt längre avbrott i sin yrkesbana i än män. Mammor födda 1980 tog ut 13 gånger fler familjeledighetsdagar än papporna. Långa perioder med hemvårdsstöd, som i synnerhet mammor i de lägre socioekonomiska grupperna använder sig av, är en finländsk familjepolitisk specialitet i en europeisk jämförelse.

Den kraftiga könssegregeringen i fråga om avbrott i yrkesbanan p.g.a. familjeledigheter försvagar i synnerhet lågutbildade och invandrade kvinnors arbetsmarknadsställning och inkomster. Trots att familjeledigheter ger pensionstillväxt, syns i synnerhet långa ledigheter med hemvårdsstöd som mindre intjänad pension.

Figurens data i en Excel-tabell

Publikationer:

Sjukpensionering förkortar arbetslivet

Yrkesbanan kan sluta i förtid på grund av arbetsoförmåga. Årligen blir ca 20 000 personer sjukpensionerade. I slutet av år 2022 fick ca 5,3 procent av befolkningen i arbetsför ålder sjukpension.

Sjukpensionering förkortar arbetslivet betydligt. Medianen för arbetslivslängden för dem som gick i ålderspension via sjukpension år 2017 var 28,1 år, medan den för dem som gick i ålderspension direkt från förvärvsarbete var 40,8 år. Det har inte skett nämnvärda skillnader mellan åren 2006 och 2017 i arbetslivslängden bland dem som gått i ålderspension via sjukpension.

Sjukpensionering är vanligare bland dem som har utbildning på grundläggande nivå och mellanstadiet än bland högutbildade. Det finns också skillnader mellan utbildningsgrupperna i fråga om längden av tiden som sjukpensionerad. Lägre utbildade är i genomsnitt sjukpensionerade en längre tid än högutbildade.

Figurens data i en Excel-tabell

Andelen personer som återgått till arbete efter rehabiliteringsstöd har ökat de senaste åren

Sjukpension kan beviljas antingen som rehabiliteringsstöd, dvs. sjukpension på viss tid, eller som sjukpension som betalas tills vidare. Avsikten är att under tiden med rehabiliteringsstöd hjälpa personerna att återfå sin arbetsförmåga och fortsätta i arbetslivet. Rehabiliteringsstödens andel av beviljade sjukpensioner har ökat på senare år. Idag beviljas mer än hälften av nya sjukpensioner som rehabiliteringsstöd.

Andelen personer som återgår i arbete efter rehabiliteringsstöd har ökat något under de senaste åren. Av dem som började få rehabiliteringsstöd år 2015 började 30 procent arbeta igen under fyra års uppföljning. Tio år tidigare var motsvarande siffra 24 procent. Största delen av rehabiliteringsstöden ändras emellertid fortfarande till sjukpensioner som beviljas tills vidare. Lägre ålder, högre utbildning och arbete före rehabiliteringsstödet har ett positivt samband med sannolikheten för återgång i arbete.

Många som får partiell sjukpension fortsätter arbeta

Partiella sjukpensioners andel av nya sjukpensioner har ökat under de senaste åren. Nästan var tredje sjukpension beviljas numera som partiell pension. Målet med partiell sjukpension är att mottagaren fortsätter arbeta på deltid trots nedsatt arbetsförmåga. Arbete är dock ingen förutsättning för att få partiell sjukpension.

Ungefär 80 procent av dem som får partiell sjukpension arbetar också. Det är också möjligt att arbeta medan man får full sjukpension, men det är mera sällsynt.

Partiella sjukpensioner har blivit vanligare i synnerhet bland dem som fyllt 60. De pågår typiskt i några år och slutar ofta med ålderspensionering. Största delen av dem som får partiell sjukpension arbetar hela tiden medan de får pensionen. Det finns dock skillnader i fråga om arbete bl.a. beroende på arbetsmarknadsställningen före pensionen och utbildningsnivån.

Median för tid med partiell sjukpension och andelen i arbete under tiden med partiell sjukpension. Partiella sjukpensioner som upphörde år 2020, N=5742.

Samtliga 2,6 83,9
Bakgrundsvariabler Arbetsmarknadsställning före pensionen och utbildningsnivå Tiden med pension, år, median I arbete under tiden med pension, %
Arbetsmarknadsställning före pensionen I arbete inom privata sektorn 2,4 85,3
I arbete inom offentliga sektorn 2,5 96,1
Företagare 3,1 73,6
Inget arbete 2,9 30,2
Utbildningsnivå Grundläggande utbildning 3,0 75,9
Mellanstadiet 2,7 83,5
Lägre högskoleutbildning 2,3 87,2
Högre högskoleutbildning 1,9 90,3

Publikationer:

Läs mer på Etk.fi:

Förändringar i arbetslivet

Trots förändringar i arbetslivet har yrkesbanorna inte entydigt blivit instabilare i Finland. Deltidsarbete, självsysselsättning, kombination av två eller flera arbeten och byte av arbetsplats har dock blivit vanligare under de senaste åren.

Yrkesbanorna har hållits relativt stabila

Arbetslivet förändras ständigt. Trots vanliga påståenden visar undersökningar inte entydigt att yrkesbanorna blivit instabilare och mera fragmenterade i Finland.

Yrkesbanornas stabilitet och fragmentering mäts t.ex. med antalet arbetsmånader per år. I synnerhet i yngre arbetstagares yrkesbanor har stabiliteten ökat mellan 1980-talet och 2010-talet mätt på detta sätt.

Yrkesbanornas stabilitet kan också bedömas genom att mäta hur långa tider människor är utanför arbetslivet. Tiden utanför arbetet beror i hög grad på konjunkturväxlingar i ekonomin, men under tiden från 1960-talet till början av 2000-talet ändrades antalet år utanför arbetslivet inte nämnvärt.

En dimension av yrkesbanornas stabilitet är också hur ofta människor byter jobb. Från och med 1970-talet har byten av arbetsplats ökat i början av yrkesbanan i synnerhet bland kvinnor. Bytet kan vara frivilligt eller ofrivilligt Bland kvinnor har byte av arbetsplats ökat enligt en jämförelse av kohorter födda åren 1940–1980, medan män i 20–30-årsåldern har bytt jobb i nästan lika hög grad i alla årskullar.

Figurens data i en Excel-tabell

Stabiliteten kan också mätas mångdimensionellt genom att samtidigt granska olika arbetsmarknadsställningars antal och varaktighet och skiften mellan dem i ett visst skede av arbetslivet. Enligt dessa s.k. turbulensindikatorer har yrkesbanorna i mitten och mot slutet hållits relativt stabila mellan personer födda olika år.

Skillnader i yrkesbanornas stabilitet mellan könen och socioekonomiska grupper

Fast yrkesbanorna är relativt stabila över tid och i olika födelsekohorter, finns det betydliga skillnader mellan könen och olika socioekonomiska grupper. Kvinnors yrkesbanor är ofta instabilare än männens, vilket ofta har att göra med avbrott på grund av familjebildning i början och mitten av yrkesbanan.

Yrkesbanorna är instabilare i lägre socioekonomiska grupper. Det beror på större risk för arbetslöshet och arbetsoförmåga i vissa yrken. Dessutom har i synnerhet lågutbildade kvinnor ofta längre avbrott i yrkesbanan på grund av barnavård.

Instabilitet i yrkesbanan påverkar inkomstutvecklingen och således pensionsintjäningen

Det finländska pensionssystemet beaktar arbetslivets instabilitet. Den intjänade pensionen följer med vid byte av arbetsgivare. Arbetsplatsbyte påverkar inte den intjänade pensionen, som i många andra länder. Flera typer av avbrott i yrkesbanan, såsom arbetslöshet och föräldraledigheter, ger pensionstillväxt. Avbrotten är dock förknippade med en långsammare löneutveckling senare i arbetslivet, vilket till slut kan leda till att pensionen blir mindre än den skulle ha blivit utan avbrott.

Byte av arbetsplats har allt oftare ett samband med stärkt löneutveckling, men det verkar som om det är närmast män och högutbildade som drar nytta av det. För kvinnor och personer med lägre utbildning kan det vara bättre att stanna kvar hos samma arbetsgivare för att nå en jämn inkomstökning än att byta arbetsplats.

Publikationer:

Läs mer på Etk.fi:

Atypiska former av arbete ökar

Atypiskt arbete är olika former av arbete som skiljer sig från en stadigvarande heltidsanställning. Bland personer i arbetsför ålder är deltidsarbete och visstidsanställningar vanligare bland kvinnor än män: år 2020 hade ca 8 procent av männen deltidsarbete och 8 procent en visstidsanställning, medan motsvarande andelar bland kvinnor var ca 17 procent och 14 procent.

Andelarna av både deltids- och visstidsanställningar har hållits relativt stabila på 2000-talet, även om deltidsanställningarnas andel har ökat under de senaste åren. Visstidsanställningar är vanligare i Finland än i det övriga Norden. Deltidsarbete är däremot sällsyntare än i Norden i övrigt. Andra former av atypiskt arbete, såsom självsysselsättning, kombinationer av två eller flera arbeten och arbete genom bemanningsföretag har blivit vanligare under de senaste åren.

Figurens data i en Excel-tabell

Atypiskt arbete kan påverka pensionens storlek

Den intjänade pensionen är proportionell till arbetsinkomsten, vilket innebär att den intjänade pensionen för deltidsarbete är mindre än för heltidsarbete i och med att arbetsinkomsten för deltidsarbetet är mindre. Visstidsanställningar har visats ge svagare möjligheter till intern utbildning på arbetsplatsen och karriärutveckling. Sämre arbetsförhållanden kan också försnabba pensioneringen.

Många som sysselsätter sig själva har försäkrat sin arbetsinkomst på en lägre nivå än lagen förutsätter. Därför är deras intjänade pension lägre än löntagares som har lika stora inkomster. För en del självständiga yrkesutövare har därför behov att fortsätta arbeta länge.

Publikationer:

Lättföretagande är ett växande fenomen

Lättföretagande beskrivs ofta som en form av arbete där den som utför arbete anlitar ett faktureringsföretag och inte behöver grunda ett eget företag. Lättföretagande kan användas för plattforms- eller gigarbete, men är inte avgränsat till plattformsarbete. Enligt finsk lagstiftning är lättföretagande inte en officiell arbetsmarknasdställning; personerna är antingen anställda eller företagare. En företagare som arbetar som lättföretagare ansvarar själv för att ordna med sin arbetspensionsförsäkring.

Antalet lättföretagare har ökat snabbt på senare år. År 2017 fick ca 23 000 lättföretagare inkomster via faktureringsföretag, men år 2022 hade antalet nästan tredubblats till 68 000.

Lättföretagarna har mycket olika bakgrund, och deras profil har förändrats under åren 2017–2022. De är yngre, allt fler har utländsk bakgrund och bara grundläggande utbildning. Trots det är största delen av lättföretagarna män som är födda i Finland och typiskt i åldern 20–40 år.

Lättföretagandet är ofta kortvarigt, för årligen är 40–50 procent av lättföretagarna sådana som just har börjat. Oftast är lättföretagande en extra inkomstkälla. År 2022 fick fyra av fem lättföretagare också andra förvärvsinkomster än lättföretagarinkomster och nästan 60 procent av dem hade också ett anställningsförhållande.

Medianinkomsten av lättföretagande var 1 700 euro år 2022. I allmänhet ökar lättföretagarnas sysselsättning och inkomster när de har börjat som lättföretagare, i synnerhet bland dem som är yngre, har invandrarbakgrund och endast grundläggande utbildning. Lättföretagarnas intjänade pension ökar dock inte eller ökar endast litet under åren efter det att de börjat som lättföretagare.

Figurens data i en Excel-tabell

Publikationer:

 

Läs mer på Etk.fi

Pågående forskningsprojekt

Sakkunnig på området

Kati Kuitto

Specialforskare

Dr.phil., docent

Tel. 029 411 2479

Läs mer

Noora Järnefelt

Specialforskare

samh.dr

Tel. 029 411 2152

Läs mer

Arie (Aart-Jan) Riekhoff

Specialforskare

samh.dr, docent

Tel. 029 411 2361

Läs mer

Satu Nivalainen

Nationalekonom

ekon.dr

Tel. 029 411 2151

Läs mer

Anu Polvinen

Specialforskare

fil.dr

Tel. 029 411 2218

Läs mer

Susanna Sten-Gahmberg

Specialforskare

fil.dr (nationalekonomi)

Tel. 029 411 2243

Läs mer

Pensionsskyddscentralen (PSC) är ett lagstadgat samarbetsorgan och sakkunnig inom utvecklingen och verkställigheten av arbetspensionsskyddet.