Ungdomssektorn föreslår försvagningar av pensionsförmånerna
Ungdomssektorns organisationer har publicerat sitt förslag till reform av pensionssystemet. Bakgrunden till förslagen är regeringens krav om anpassningsmål och pågående pensionsreformsförhandlingar, som man vill påverka.
De unga har begrundat sina förslag i en situation där deras förtroende för pensionssystemet utmanas av Finlands svaga ekonomiska utveckling, låg nativitet, statsfinansernas eländiga tillstånd samt den till synes ofrånkomliga utgiftsökningen föranledd av åldrande. Och när de ungas framtidstro prövas även av klimatförändringen, krig och oron för studier, psykiska hälsan och inträdet på arbetsmarknaden, är det förståeligt att de unga inte vill att pensionssystemet ökar på bördan att bära.
De ungas röst behövs
Det är utmärkt att de unga aktivt framför sina tankar om pensionsskyddet. Det har förutsatt att organisationerna inom ungdomssektorn satt sig in i pensionssystemet och arbetat fram ett ställningstagande. Det lönar sig för de unga att vara intresserade av pensionssystemet och reformen av det eftersom trycket att höja avgifterna och reformbesluten riktar sig kraftigast på just dem. De unga står som finansiärer av systemet den längsta tiden. Å andra sidan gäller eventuella förmånsändringar också dem med full vikt.
Om man i beslutsfattandet tog i beaktande längden på den tid som man påverkas av förändringarna, borde de ungas ord ha större vikt. I praktiken kan situationen vara just den motsatta, de ungas röst hörs svagare än de äldres.
De ungas främsta reformförslag gäller arbetspensionsindexet
Klart kraftigast gäller de ungas reformförslag indexjusteringarna av arbetspensionerna. I förslagen finns rentav två indexnedskärningar, en tidsbunden indexfrysning och en permanent försvagning av en indexregel. Man kan förstås fråga sig om det behövs två indexförsvagningar, då det endast med en permanent indexregeländring eventuellt skulle gå att nå anpassningsmålet som satts upp för pensionsreformen.
Den åtgärd som skulle ge störst effekt som de unga föreslår är att arbetspensionsindex i fortsättningen endast skulle grunda sig på ändringen av konsumentpriserna. Eftersom det här skulle gälla alla pensioner som betalas, skulle det ha en stor inverkan på arbetspensionsutgiften och vidare på avgifterna. Naturligtvis skulle inverkan också vara kraftig på pensionsnivåerna och pensionstagarnas relativa ställning. Att övergå till konsumentprisindex är inget nytt förslag, och den diskussion som förslaget också väcker torde upprepa bekanta synpunkter. När förslaget kommer från de ungas håll är det ändå logiskt, eftersom åtgärden skulle verka snabbt, dra ner på utgifterna i anslutning till åldrande och minska avgiftsbelastningen för de unga. De unga skulle dock i sinom tid också själva vara mål för sitt förslag.
Även om ändringsförslaget gällande den tidsbundna frysningen av index inte är lika kraftigt, förmodar jag att de unga kommer att få den mest hätska responsen för det. Enligt förslaget skulle pensionerna under åren 2027–2032 inte justeras alls, och därmed skulle deras realvärde sannolikt sjunka. Inverkan på utgifterna skulle vara stor, ca tre procentenheter i förhållande till lönesumman runt år 2030.
Den kalkylmässiga inbesparningen från indexjusteringen skulle kanaliseras till en ”generationsfond” (i praktiken uppenbarligen för extra fondering). De ungas tanke är att den i sinom tid skulle hjälpa vid betalningen av pensioner och, vid sidan om inverkan på utgifterna, för sin del sänka på trycket att höja avgiften. Åtgärden skulle förstås innebära inbesparingar i pensionsutgifterna i sex års tid, men även efter det, eftersom pensionerna permanent skulle bli svagare för dem som är mål för åtgärden. Därför skulle frysningen inverka stort på generationerna, mest skulle de förlora som är födda runt åren 1940–1965.
Förslaget torde ge upphov till en färgstark rättvisediskussion som inte lär sakna motsättningar mellan de unga och pensionstagarna i de stora åldersklasserna.
Överföringen av finansieringsansvaret ger inga inbesparingar, ändringarna i efterlevandepensionerna skulle inverka först på lång sikt
De unga framhöll i sina förslag att pensionsrätten som tjänas in för examen är viktig. De föreslår att den bibehålls, men å andra sidan vill de flytta över finansieringsansvaret från skattebetalarna till finansiärerna av arbetspensionsskyddet. Eftersom förmånen ändå skulle finnas kvar, har åtgärden ingen stärkande inverkan på den offentliga ekonomin. Den skulle förbättra utsikterna för statsfinanserna, men försvaga pensionssystemets finansiella hållbarhet. Prislappen för pensionsrätterna som tjänas in för examina är i det långa loppet stor. Storleksklassen kan beskrivas av att utgiften för arbetspensionssystemets finansiärer skulle vara så stor att den grovt sett skulle ta ungefär hälften av effekten av indexfrysningen.
De unga föreslår ytterligare att utbetalningen av efterlevandepensionerna förkortas från tio år till två år. Ändringen skulle inte gälla löpande efterlevandepensioner och barnfamiljers pensioner, och den skulle träda i kraft gradvis och gälla framtida änkor och änklingar (alltså de som för närvarande är unga, speciellt kvinnor). Effekterna skulle börja synas kraftigare först på 2050-talet, det här är alltså en långsamt verkande medicin för att förbättra den offentliga ekonomin.
Att fundera på
De ungas föreslag innehåller förutom utmaningar också sådant som lämnats öppet för vidare funderingar. Till exempel idéen om en generationsfond, skisseringen av anpassningsautomatiken och stödyttringen för ökade investeringsrisker. Det här är ämnen som skulle kräva mera bearbetning innan det går att noggrannare bedöma dem.
Förslagen innehåller ännu två saker som de unga inte vill ha: automatiken skulle inte få röra pensionstillväxten och ingen ändring av pensionsrätten som tillväxer för den inkomstrelaterade arbetslöshetsdagpenningen. De här och försvaret av tillväxten av pension för examina ser ut att tala om de ungas oro för bevarandet av det egna pensionsskyddet.
De som förhandlar om pensionsreformen tar utan tvivel del av de ungas tankar. Även om man är av annan åsikt om förslagen är det ändå värt att titta närmare på dem för att få en bild om vad de unga tänker om utvecklingen av pensionsskyddet i dessa tider. När målet är anpassning, kan man förstås inte riktigt föreslå något annat. Förhoppningsvis kommer de unga ihåg att det är möjligt med en vändning mot det bättre och en ljusare framtid. Hoppet ska man i alla fall inte att förlora.
Läs mer: