Pensions- och pensionärsfrågan i ramförhandlingarna
Inför ramförhandlingarna fokuserade man kraftigt på frågan om också pensionerna och pensionstagarna skulle omfattas av regeringens anpassningsåtgärder. Nu vet vi att inga sparåtgärder riktades mot pensionsskyddet för personer bosatta i Finland, men ändringarna av beskattningen gäller också pensionstagare.
Svaga statsfinanser orsak till anpassningen
Statsminister Petteri Orpos regering beslöt i sina ramförhandlingar om anpassningsåtgärder för ca tre miljarder euro. Lite mer än hälften utgörs av skatteintäkter, resten av nedskärningar i utgifterna. Besluten är avsedda att stärka de offentliga finanserna, och de kom till utöver de tidigare besluten om anpassningar för ca sex miljarder euro. Regeringen har suttit i mindre än ett år och har redan beslutat om anpassningar för 9 miljarder euro för de kommande åren, lika mycket som man för ett år sedan, före riksdagsvalet, ansåg vara den behövliga storleksklassen under två valperioder.
I regeringens budget för år 2024 uppskattades statens utgifter vara 87,9 miljarder euro. Det inkluderar utgifterna för välfärdsområdena som staten nu ansvarar för. Statens inkomster uppskattades till 76,3 miljarder euro. Underskottet förutspåddes alltså vara 11,5 miljarder euro. Det var tyvärr mer än vad man uppskattat året innan. Ändå började också ett så stort förutspått underskott se optimistiskt ut i relation till hur ekonomin utvecklats på senare tid. Eftersom det inte finns något annat sätt att finansiera underskottet i statsfinanserna än att ta upp mera skuld, vilket i sin tur också medför ökande ränteutgifter, är regeringens oro för den svaga utvecklingen av Finlands ekonomi och de offentliga finanserna begriplig. Ett hot har dessutom varit att Finland p.g.a. sitt underskott blir föremål för EU:s förfarande vid alltför stora underskott.
Gissningar om index
Anpassningsbehovet är så stort att regeringen enligt statsministern varit tvungen att vända på varje sten. Innan ramförhandlingarna inleddes kom beskedet att också pensionerna skulle omfattas av granskningen. Små pensioner, dvs. folk- och garantipensioner, skulle veterligen inte tas upp. Däremot framfördes det olika gissningar om arbetspensionerna. Det talades om en frysning eller en partiell nedskärning av arbetspensionsindex. Ingrepp i index skulle i praktiken vara den enda snabbverkande åtgärden som kunde påverka arbetspensionsutgiften.
Indexanpassning har också använts någon gång. Det har ingripits i arbetspensionsindex under depressionen på 1990-talet och som en sparåtgärd under Katainens och Stubbs regering år 2015. Sipiläs regering ingrep också i indexjusteringen av FPA-pensionerna. Då fanns också inbesparingar genom indexåtgärder mot arbetspensionerna med i planerna, men den anspråkslösa inflations- och inkomstutvecklingen gjorde dem överflödiga.
Enligt Pensionsskyddscentralens uppskattning blir inflationen långsam och lägre än inkomstutvecklingen i år. Det är möjligt att arbetspensionsindex nästa år justeras med ca 1,8 procent. En frysning skulle medföra en inbesparing på ca 620 miljoner. En halvering av justeringen med arbetspensionsindex skulle spara in ca 300 miljoner euro av pensionsutgiften.
Åtgärder beträffande arbetspensionsutgiftens utveckling skulle ha påverkat underskottet i de offentliga finanserna med sin hela tyngd, eftersom arbetspensionssystemet räknas som en del av denna helhet. Eftersom 60 procent av arbetspensionsutgiften ändå är den privata sektorns utgifter skulle effekten på statsfinanserna ha varit mindre. Det som skulle ha påverkats inom statsfinanserna är den arbetspensionsutgift som staten ansvarar för och statsandelarna i pensioner enligt FöPL, LFöPL och SjPL. Å andra siden skulle en mindre justering av arbetspensionerna än beräknat ha medfört något mindre skatteintäkter för staten. Bedömningarna av nyttan varierar, eftersom statsfinanserna också skulle ha påverkats av andra faktorer, t.ex. pensionstagarnas konsumtionsbeteende.
Fiskala och politiska intressen vägs mot varandra
Utöver de ekonomiska konsekvenserna hade regeringen också andra synpunkter att tänka på. För det första pågår det förhandlingar om nästa arbetspensionsreform som bäst. Där söker man en anpassning av en miljard euro på lång sikt. Det fanns en risk för att reaktiva åtgärder på kort sikt och en behärskad anpassning på lång sikt skulle hamna på en kollisionskurs.
För det andra väckte ryktena om anpassning av pensionerna förståeligt nog oro bland pensionstagarna. Det är lätt att se att förtroendet för pensionssystemet skulle lida också bland andra än pensionstagare. För det tredje måste alla regeringar tänka på hur deras åtgärder påverkar röstningsbeteendet. I demokratier är pensionstagarna en stark kraft på grund av sitt antal och sitt höga valdeltagande.
Också den här gången framfördes det olika åsikter om hur rättvist pensionssystemet behandlar olika generationer i debatten om anpassning av pensionerna. På en del håll understöddes tanken på nedskärningar i pensionerna, å ena sidan med rättviseargument, å andra sidan som en mer allmän förståelse för anpassningsbehovet. Motstånd förekom givetvis också.
Debatten fick stor synlighet i medierna, vilket kanske också bidrog till en lösning där arbetspensionerna inte rördes, förhandlingarna om beredningen av pensionsreformen tilläts fortgå i fred och förtroendet för pensionssystemet inte heller fick sig någon värre törn.
Pensionärernas beskattning skärps också
Pensionstagarna blev dock inte helt utanför anpassningarna. En del av dem blir tvungna att betala mer inkomstskatt än idag. Genom att pensionsinkomstavdragets inriktning ändras skärps beskattningen för dem som får mer än 1 900 euro i månaden i pension. Med den här åtgärden samlar staten in ca 150 miljoner euro. I de högsta inkomstklasserna uteblir indexjusteringar av beskattningen, vilket leder till att personerna i dessa inkomstklasser betalar mera skatt, ca 60 miljoner. Beskattningslösningen gäller också andra inkomster än arbetspensionerna och kan ses som en effektiv åtgärd ur statsfinansernas perspektiv. Skattesubventionerna av frivilligt pensionssparande ska avskaffas. Det accentuerar ytterligare den lagstadgade pensionens roll i det sammanlagda pensionsskyddet.
Höjningen av mervärdesskatten gäller också pensionstagare. I fortsättningen betalas det mer skatt för många inköp, vilket antagligen kommer att synas på prislapparna. Å andra sidan ändras nedsatta skattesatser som gäller t.ex. mat och läkemedel huvudsakligen inte, vilket har en stor betydelse för många pensionärer. Den eventuella höjningen av konsumentpriserna kommer senare att ha en höjande inverkan på indexjusteringarna av arbetspensionerna.
Också på utgiftssidan fattade regeringen en del beslut som berör pensionärerna. En sparåtgärd som påverkar pensionärerna är att bostadsbidraget till de ”förmögnaste” pensionstagarna. Här eftersträvas en inbesparing på 25 miljoner. Det mest överraskande beslutet angående pensioner var att förmåner enligt folkpensionslagen inte längre ska betalas till utlandet. Utomlands bor ca 30 000 personer som får FPA-pension. Största delen av dem bor i Sverige. Av de genomsnittliga pensionsbeloppen att döma får en stor del av dem arbetspension, dvs. FPA-pensionen kompletterar en liten arbetspension. Vid genomförandet av beslutet måste man beakta EU-förordningen om samordning av de sociala trygghetssystemen och andra länders, bl.a. Sveriges, erfarenheter av motsvarande åtgärder.
