Bestämmelser om ansökan om A1-intyg finns i EU-förordningen om social trygghet. Med ett A1-intyg kan man vid behov bevisa att arbete som utförs utomlands har försäkrats i den medlemsstat som utfärdat intyget.

I förordningen finns det ingen bestämmelse om hur långvarigt utlandsarbetet ska vara för att man ska ansöka om intyg. För korta mötes-, arbets- och tjänsteresor behöver man dock inte söka intyg, om man inte vet att det mottagande landet förutsätter det.

Om någon i utlandet kräver det eller om man råkar ut för ett olycksfall i arbetet på en arbetsresa, kan man också ansöka om A1-intyget i efterskott.

Exempel Pekka reser till Sverige på ett seminarium för två dagar. Pekkas finländska arbetsgivare ber Pensionsskyddscentralen om råd och får höra att A1-intyg inte behövs för korta arbetsresor, om det mottagande landet inte veterligen kräver det och att man vid behov kan ansöka om intyget i efterskott. Eftersom det är osannolikt att det frågas efter A1-intyg på en kort seminarieresa, beslutar arbetsgivaren att inte ansöka om A1-intyg.

Exempel Siru arbetar på utrikesministeriet och reser då och då till Bryssel och andra ställen i Europa. Snart ska hon på en arbetsresa till Paris. Enligt EU-förordningen om social trygghet omfattas offentligt anställda av lagstiftningen om social trygghet i arbetsgivarlandet, men A1-intyg utfärdas också till offentligt anställda. Eftersom utgångspunkten är att offentligt anställda inte tillfrågas om A1-intyg på korta tjänsteresor, anser arbetsgivaren att den behöver ansöka om A1-intyg för Siru.

Exempel Olli bor och arbetar i Finland. Han är ekonomidirektör hos en finländsk arbetsgivare. Han ska resa till Belgien för att besöka en mässa under två dagar. Olli gör vanligtvis några liknande korta arbetsresor utomlands per år, men för det här året har flera arbetsresor inte ännu planerats in. Ollis arbetsgivare överväger om det behöver sökas ett A1-intyg för Olli, men beslutar att göra det först om någon i utlandet ber om det.