Pensionspolitiken inom EU
EU:s ekonomiska politik och sysselsättnings- och socialpolitik påverkar arbetspensionssystemet i Finland på många sätt.
Beslut som gäller ekonomi, sysselsättning och social trygghet fattas huvudsakligen nationellt. På EU-nivå avtalar man dock om gemensamma riktlinjer för den ekonomiska politiken och sysselsättningspolitiken, som de nationella besluten ska överensstämma med. På centrala delområden inom socialpolitiken har man också kommit överens om gemensamma mål för medlemsländerna. Reformer av pensionssystemen än ett sådant område.
Unionens grundfördrag förutsätter att medlemsländerna samordnar sin ekonomiska politik och sysselsättningspolitik så att unionens gemensamma mål kan nås. Enligt grundfördraget ska EU-kommissionen också underlätta samordningen av medlemsländernas åtgärder inom socialpolitikens och i synnerhet den sociala trygghetens område.
Gemensamma spelregler är särskilt vikta i de länder som hör till den ekonomiska och monetära unionen (EMU), eftersom varje medlemslands avgöranden kan ha verkningar som utsträcker sig till de övriga länderna i EMU och även vidare inom EU.
Därför försöker man sätta mål inom olika politikområden på EU-nivå så att de inte ska stå i konflikt med varandra utan stödja varandra. Denna samordning har intensifierats under de senare åren
Den öppna samordningsmetoden i fråga om pensioner
På EU-nivå diskuteras pensionssystemen i kommittén för social skydd, där medlemsländerna och EU-kommissionen är representerade. Kommittén arbetar enligt den öppna samordningsmetoden.
Förenklat innebär den öppna samordningsmetoden att medlemsstaterna och kommissionen tillsammans beslutar om strategiska mål, som man förbinder sig till. I kommittén för socialt skydd analyserar man pensionsreformer, kartlägger god praxis och lär sig av varandra. Man beslutar nationellt om vilka metoder man väljer för att nå målen.
Gemensamma strategiska mål som man går in för
EU:s befogenheter grundar sig på att medlemsstaterna i grundfördragen har överlåtit rätten att verka inom vissa delområden. Befogenheterna har indelats i tre klasser: exklusiva befogenheter, delade befogenheter och stödjande befogenheter, dvs, befogenheter att stödja, samordna eller kompletteras medlemsländernas åtgärder. I fråga om lagstadgade pensionssystem är befogenheterna nationella.
Inom socialpolitiken råder delade befogenheter. Inom socialpolitiken får EU agera inom fälten för samordning av den sociala tryggheten, reglering av arbetarskyddet eller arbetslivet, jämställdheten mellan könen, förebyggande av diskriminering, sociala program och hälsopolitik.
Pensionssystemen utvärderas med indikatorer
Genom den öppna samordningsmetoden har länderna förbundit sig att upprätthålla pensionssystem som
- tillhandahåller tillräckliga pensioner för alla och garanterar en rimlig levnadsstandard som pensionär
- är finansiellt hållbara med hänsyn till den offentliga ekonomin och den åldrande befolkningen och stöder längre arbetsliv och aktivitet i högre ålder
- är moderna och transparenta, anpassade till mäns och kvinnors förväntningar och önskemål och till moderna samhällen med beaktande av befolkningens åldrande och strukturomvandlingen.
Dessa tre huvudmål följs med hjälp av en uppsättning indexmätare. För varje huvudmål finns det en uppsättning indexmätare som består av primära indikatorer och sekundära indikatorer. Eurostat samlar i indikatorerna från varje medlemsstat och kommittén för socialt skydd följer deras utveckling.
Viktiga uppföljningsrapporter är också rapporten om pensionernas tillräcklighet som utkommer vart tredje år och rapporten om åldrande, som granskar pensionssystemens finansiella hållbarhet och bereds av en arbetsgrupp som är underställd kommittén för ekonomisk politik.
På andra webbplatser:
Planeringsterminen för den ekonomiska politiken
Europeiska planeringsterminen för den ekonomiska politiken är en period under vilken man på EU-nivå för en samtidig diskussion om medlemsländernas offentliga finanser, makroekonomiska obalanser, tillväxtfrämjande strukturreformer och frågor som gäller finansieringssektorn. Inom ramen för den sker koordineringen och den multilaterala övervakningen av medlemsländernas ekonomiska politik på EU-nivå. Samarbetet inom sysselsättnings- och socialpolitiken har också anslutits som en del av denna planeringsperiod.
Planeringsterminen inleds med en årlig tillväxtöversikt som kommissionen offentliggör. I den lägger kommissionen fram prioriteterna för den ekonomiska politiken för de följande 12-18 månaderna. I februari offentliggör kommissionen rapporter om de enskilda medlemsländerna med en närmare granskning av makroekonomins tillstånd och de strukturella reformerna. I april lägger medlemsländerna fram sina program för de offentliga finanserna (stabilitets- och konvergensprogrammen). I reformprogrammen redogörs det för verkställigheten av de landsspecifika rekommendationerna och slås fast de strukturella reformer som medlemsstaterna planerat
Kommissionen utvärderar dessa program och ger ett förslag till landsspecifika rekommendationer i maj. De diskuteras av rådet i olika sammansättningar och kommittér som tillsatts av dessa. Europeiska rådet tar ställning till rekommendationerna i juni och i juli ger rådet de slutliga rekommendationerna. Avsikten är att medlemsländerna beaktar rekommendationerna när de under slutet av året gör upp sina nationella budgetar.
Euroländerna lämnar ännu i oktober in sina nationella budgetförslag till kommissionen för utvärdering innan de godkänns på nationell nivå.
På andra webbplatser:
