Undersökningen granskar hur höjningen av åldern för ålderspensionen har påverkat andelen personer som är ålderspensionerade, sysselsatta, arbetslösa, sjukpensionerade eller på annat sätt utanför arbetslivet, räknat mellan den gamla och den nya pensionsåldern.

Föremål för undersökningen var alla finländare födda mellan 1954 och 1956. Den lägsta åldern för ålderspension för personer födda år 1954 var 63 år, för dem som är födda år 1955 var den 63 år och 3 månader och för dem som är födda år 1956 var den 63 år och 6 månader.

Efter att pensionsåldern höjts med tre månader hade andelen av personer i undersökningen som var ålderspensionerade sjunkit med i genomsnitt 37 procentenheter, räknat mellan den gamla och den nya pensionsåldern. Ungefär hälften av denna minskning i ålderspensionering kan ses i en ökning av sysselsättningen.

  – Efter att pensionsåldern höjts med tre månader hade andelen av personer i undersökningen som arbetade ökat med i genomsnitt 20 procentenheter till 49 procent, vilket betyder att sysselsättningsgraden var 1,7 gånger så stor som tidigare. Största delen av ökningen kan förklaras av att sysselsatta personer har stannat kvar på sitt jobb längre än förut, konstaterar nationalekonom Satu Nivalainen på PSC.

En tre månaders höjning av pensionsåldern har skjutit upp utträdet ur arbetslivet med 0,6 månader och en sex månaders höjning för sin del med 1,6 månader.

Figurens data som Excel-tabell.

Sysselsättningen har ökat främst inom den privata sektorn och hos lägre utbildade

Sysselsättningen har ökat mer inom den privata sektorn än inom den offentliga. En tre månaders höjning av pensionsåldern har nästan fördubblat andelen sysselsatta inom den privata sektorn, jämfört med tiden före pensionsreformen. Andelen sysselsatta inom den offentliga sektorn är å sin sida 1,4 gånger så stor som tidigare.

Sysselsättningen bland de lägre utbildade personerna har ökat mer än bland de högre utbildade som deltog i undersökningen. Bland dem som har utbildning på grundskolenivå har sysselsättningen fördubblats. Hos de som har en högre högskoleexamen har den ökat med 1,3 gånger.

 – En avsevärt större andel av de högre utbildade och av dem som arbetade inom den offentliga sektorn hade arbetat längre än minimipensionsåldern redan innan reformen. I och med detta har reformens sysselsättningseffekter inom den offentliga sektorn och hos högutbildade förblivit små, beskriver Nivalainen.

Också arbetslöshet och sjukpensionering har ökat

Även om sysselsättningsgraden vuxit märkbart på grund av pensionsreformen har också antalet arbetslösa, sjukpensionerade eller personer som befinner sig utanför arbetskraften ökat märkbart.

Enligt Nivalainen har den ökade arbetslösheten och arbetsoförmågan närmast berott på att personer förblivit i samma situation som innan pensionsåldern höjdes i en längre tid. Ändå har var tionde av de sysselsatta som hade kunnat pensionera sig om pensionsåldern inte höjts blivit arbetslösa eller på annat sätt lämnat arbetslivet. – Den höjda pensionsåldern har lett till besparingar i pensionskostnader och ökade skatteinkomster, men samtidigt har också kostnaderna för sjukpensionernas och social trygghet ökat, summerar Nivalainen pensionsreformens ekonomiska effekter.

Forskningspublikation: Eläkeuudistus 2017 Vanhuuseläkeiän nousun vaikutus työllisyyteen ja muihin työmarkkinatiloihin