Rapport: Automatiska stabilisatorer gör det möjligt att fördela risker för finansieringen av pensionerna
Ökande livslängd, minskande nativitet och låg räntenivå driver många länder att leta efter sätt att stabilisera finansieringen av sina pensionssystem. En ny rapport från Pensionsskyddscentralen (PSC) belyser mekanismerna för stabilisering av finansieringen i fem olika länder.
I Finland anpassas arbetspensionssystemets finansiella balans till förändringar i den förväntade livslängden med livslängdskoefficienten och en pensionsålder som är knuten till den förväntade livslängden. Den nuvarande automatiken reagerar emellertid inte på förändringar i nativiteten och samhällsekonomin. Ur ett generationsperspektiv betraktat riktas riskerna i det finländska systemet i nuläget kraftigast mot de unga.
I andra länder finns det exempel på metoder som i högre grad än den finländska modellen identifierar demografiska och ekonomiska förändringar. Dessa så kallade automatiska stabiliseringsmekanisker gör kostnaderna mer förutsebara. Samtidigt möjliggör mekanismerna en jämnare riskfördelning mellan dem som är i förvärvsaktiv ålder och pensionärerna.
– I praktiken överför dessa stabiliseringsmekanismer risker på nuvarande och framtida pensioner. De innebär att förmånsnivån reagerar på förändrade omständigheter, sammanfattar kontaktchef Mika Vidlund på PSC.
Finland står inför samma utmaningar som andra länder
I PSC:s nya rapport presenteras automatiska mekanismer som stärker den finansiella stabiliteten i Nederländerna, Japan, Kanada, Sverige och Tyskland.
– De här länderna står inför liknande utmaningar för finansieringen av pensionerna som vi. I alla dessa länder åldras befolkningen när livslängden ökar och nativiteten är lägre än vad som behövs för att bibehålla befolkningsnivån. Länderna i jämförelsen har också stabiliseringsmekanismer som är knutna till sysselsättningen och avkastningen på pensionsfonderna, säger specialsakkunnig Antti Mielonen på PSC.
I alla dessa länder är den summerade fruktsamheten nu mindre än 1,8 barn per kvinna. I Finland har det summerade fruktsamhetstalet minskat exceptionellt brant efter år 2010. Samtidigt har äldreförsörjningskvoten fortsatt att öka.
Enligt Antti Mielonen skiljer sig stabiliseringsmekanismerna i olika länder betydligt från varandra, men behoven och målen är liknande i alla länder.
– Målet med automatiska stabilisatorer är att hålla nivån på pensionsavgifterna stabil.
Sverige har lång erfarenhet av stabiliseringsmekanismer
Sverige har lyckats hålla pensionsavgifternas nivå stabil med hjälp av det så kallade balansindexet. Indexet används sedan år 2020 för justering av både den beräknade pensionsbehållningen och löpande ålderspensioner.
Indexjusteringen kan också vara negativ. När ca 20 procent av pensionstillgångarna i Sverige smalt bort under finanskrisen år 2008, uppstod ett underskott i pensionssystemet. Detta ledde till att balansindexet utlöstes: eftersom ålderspensionsavgiften inte är flexibel, gjordes pensionsindexeringen svagare år 2010.
I Sverige har balansindexet minskat pensionerna också åren 2011 och 2014. Nedskärningarna har dock kompenserats genom beskattningen.
– De svenska skattebetalarna har alltså i viss mån fått ta på sig pensionssystemets risker, säger Mika Vidlund.
Publikationen:
Foto: iStock
