Personer som deltar i arbetspensionsrehabilitering i form av arbetsprövning har en ganska positiv erfarenhet av planeringen av rehabiliteringen och samarbetet med till exempel företagshälsovården eller arbetsgivaren. Som områden som behöver utvecklas identifierades individuellt stöd, valet av tidpunkt för rehabiliteringen och diskussion om sysselsättningsmöjligheter. Detta framgår av en studie från Pensionsskyddscentralen (PSC) som bygger på intervjuer med rehabiliteringsklienter som deltagit i arbetsprövning.

De intervjuades erfarenheter varierade stort, men de flesta var nöjda med sin rehabiliteringsplan och ansåg att arbetsprövningen var en viktig möjlighet att få stöd för att fortsätta arbeta. Arbetspensionsrehabiliteringen är dock relativt okänd för arbetstagare och många arbetsgivare. Därför behövs mer information och stöd för att söka sig till rehabilitering och planera den.

Vikten av individuellt stöd betonades

De intervjuade uttryckte en önskan om mer individuellt stöd, särskilt i situationer där det inte finns någon arbetscoach eller annan professionell som erbjuds av pensionsanstalten eller företagshälsovården.

 – Det skulle vara viktigt att överväga hur man kan utveckla planeringen av arbetspensionsrehabilitering på ett sätt som tar hänsyn till olika individuella livssituationer, säger Jyri Liukko, specialforskare vid Pensionsskyddscentralen. 

Utmaning att välja rätt tidpunkt

För det andra bör valet av tidpunkt för arbetsprövningen ägnas särskild uppmärksamhet. De flesta av de intervjuade var motiverade och ville återgå till arbetslivet, men det fanns undantag. Motivationen påverkades bland annat av upplevelsen av om tidpunkten för rehabiliteringen var rätt.

  – Det fanns de som tyckte att arbetsprövningen började för sent och de som tyckte att den började för tidigt. Ungefär hälften ansåg att arbetslivserfarenheten började i rätt tid. 

Diskussion om sysselsättningsmöjligheter viktig

För det tredje visar intervjuerna att det är viktigt att ha en detaljerad diskussion om sysselsättningsmöjligheter efter arbetsprövningen som en del av rehabiliteringsplaneringen. 

– Det fanns en stor osäkerhet kring sysselsättningen och tiden efter arbetsprövningen. Ur de rehabiliterades perspektiv är det inte alltid tillräckligt att bara förbättra deras allmänna sysselsättningsutsikter genom en arbetsprövning, och de skulle önska att få fortsatt anställning på arbetsprövningsplatsen. Intervjuerna tyder på att tiden efter arbetsprövningen inte alltid diskuteras tillräckligt. 

Tidigt stöd skulle kunna användas i större utsträckning

Majoriteten av de intervjuade hade börjat få problem med sin arbetsförmåga flera år innan de började söka arbetspensionsrehabilitering. Många av dem hade viss erfarenhet av så kallade tidiga stödåtgärder, såsom anpassning av arbetstider, arbetsredskap och arbetsuppgifter. Tidiga insatser skulle dock kunna användas i större utsträckning på arbetsplatsen. 

 – Till exempel hade ingen av deltagarna erfarenhet av arbetsprövning i ett tidigare skede som beslutats av företagshälsovården. Det kunde ha varit lämpligt för åtminstone några av dem och stött deras arbetsförmåga, säger Liukko.

Forskningspublikationen är den första delen av ett större forskningsprojekt som kommer att följa personer som deltar i rehabilitering genom de olika stadierna i processen och efter att den har avslutats.

Forskningspublikation: Kuntoutujien näkökulma työeläkekuntoutuksen suunnitteluun