Nivalainen har utrett hur höjningen av den lägsta pensionsåldern påverkar sysselsättningen bland olika befolkningsgrupper, dvs. arbetstagare, högre tjänstemän och företagare. Hon intresserade sig också för hur höjningen av pensionsåldern har blivit synlig bland dem som arbetar fram till ålderspensionen.

Före reformen var 63 år den lägsta pensionsåldern för dem som är födda 1953. De som är födda 1955 var den första årskullen som höjningen av pensionsåldern gällde. Deras lägsta pensionsålder var 63 år och 3 månader. Den lägsta pensionsåldern för dem som är födda år 1957 var 63 år och 9 månader.

Nationalekonom Satu Nivalainen, hurdana skillnader fanns det i fråga om sysselsättningsökningen bland olika befolkningsgrupper?

Företagarna är en speciell grupp där höjningen av pensionsåldern har påverkat sysselsättningen allra mest. Bland företagare har andelen sysselsatta blivit rentav 2,3-faldig och ökat från 25 till 60 procent mellan den gamla pensionsåldern, som gällde före reformen, och den nya högre pensionsåldern.

I arbetstagaryrken har andelen sysselsatta fördubblats från ca 20 till nästan 40 procent mellan den gamla och den nya pensionsåldern. Bland högre tjänstemän har sysselsättningen i sin tur 1,3-faldigats från 47 till 62 procent mellan samma åldrar.

I praktiken har sysselsättningen till följd av höjningen av pensionsåldern ökat nästan så mycket som det realistiskt sett är möjligt: andelen personer som arbetat fram till pensionsåldern har hållits nästan oförändrad. Bland arbetstagare och företagare går en större andel i pension vid den lägsta pensionsåldern, och därför syns höjningen av pensionsåldern kraftigare i dessa gruppers sysselsättning.

Arbetslöshet och arbetsoförmåga har också ökat. Hur varierar denna utveckling i de olika grupperna?

Höjningen av pensionsåldern har också blivit synligt i andelen personer som är arbetslösa, sjukpensionerade, sjukskrivna eller annars utanför arbetskraften.

Bland arbetstagare har andelen som är utanför arbetslivet ökat tydligt mellan den gamla och den nya pensionsåldern. I synnerhet arbetslöshet och arbetsoförmåga har ökat mer än genomsnittligt.

Bland företagare är lite fler än genomsnittet sjukpensionerade och en klart större andel annars utanför arbetskraften till följd av höjningen av pensionsåldern.

Bland högre tjänstemän har den andel som är utanför arbetslivet ökat mindre än i de andra grupperna.

Hur har höjningen av pensionsåldern påverkat den andel som fortsätter arbeta efter den lägsta pensionsåldern?

Höjningen av pensionsåldern påverkar inte endast sysselsättningen mellan den gamla och den nya pensionsåldern. Ju högre den lägsta pensionsåldern är, desto fler ser ut att arbeta länge. Fastän arbetstagare och företagare mera sällan än högre tjänstemän arbetar till minst 64 års ålder, har det i alla socioekonomiska grupper blivit vanligare att arbeta ända till den åldern.

Fortsätter sysselsättningen att öka kraftigt när pensionsåldern höjs steg för steg?

Sannolikt planar den höjda pensionsålderns effekt på sysselsättningsökningen ut. Åtminstone i någon mån kommer det att bli vanligare att lämna arbetet före den nya högre pensionsåldern, när pensionsåldern höjs tillräckligt.

I fortsättningen ändras en allt större del av sjukpensionerna till ålderspension vid åldersklassens lägsta pensionsålder och inte längre vid 63 års ålder. Det leder till att den andel som är pensionerade vid den punkt där pensionsåldern höjs minskar mer än idag.

Det leder till att en ännu större del av inverkan av höjningen av pensionsåldern sker utanför arbetet. Denna inverkan kommer att accentueras i synnerhet i grupper där risken för arbetsoförmåga är större, i praktiken bland lågutbildade och dem som arbetar i arbetstagaryrken.

Läs publikationen (Julkari): Vanhuuseläkeiän nousun vaikutukset vuosina 1954–1957 syntyneillä ja sosioekonomiset erot

Läs undersökningen (Julkari): Vuoden 2017 eläkeuudistus: Vanhuuseläkeiän nousun vaikutus työllisyyteen ja muihin työmarkkinatiloihin