För många rehabiliteringsklienter främjade arbetsprövningen återgången i arbete och förbättrade arbetsförmågan, visar en undersökning som baserar sig på intervjuer med arbetspensionsrehabiliteringsklienter kort efter arbetsprövningen. 

De flesta av de intervjuade hade som mål att kunna börja arbeta igen och hade god motivation till det. För största delen fortsatte rehabiliteringen dock på ett eller annat sätt efter arbetsprövningen. Framför sig hade de ännu t.ex. omskolning, nya arbetsprövningar eller letande efter en arbetsplats som var lämplig för deras hälsotillstånd.

– För att förstå processerna för återgång i arbete och bedöma rehabiliteringens slutresultat krävs att rehabiliteringsklienterna följs upp under en tillräckligt lång tid. För många intervjuade visade sig enbart tre eller sex månaders arbetsprövning vara otillräcklig för att stödja återgången i arbete, säger specialforskaren Jyri Liukko på Pensionsskyddscentralen.

Viktigt att beakta individuella behov vid arbetspensionsrehabiliteringen

En annan central iakttagelse i undersökningen är att rehabiliteringsklienternas individuella behov och situationer bör beaktas i olika skeden av processen för att få den bästa tänkbara nyttan av arbetsprövningarna.

De intervjuades förslag till utveckling av arbetspensionsrehabiliteringen gällde i allmänhet att stärka stödet, handledningen och uppföljningen under och även efter arbetsprövningen.

 – Det skulle vara möjligt att utveckla arbetsprövningarna i en mer flexibel och individuell riktning. Till exempel arbetstiden och arbetsuppgifterna skulle kunna skräddarsys individuellt i högre grad än idag, säger Liukko.

Speciell uppmärksamhet på sysselsättningsmöjligheterna, i synnerhet om arbetsprövningen genomförs hos en ny arbetsgivare

Av dem som börjat arbeta igen efter arbetsprövningen fortsatte nästan alla hos sin gamla arbetsgivare, där de också hade haft arbetsprövningen. Däremot ledde arbetsprövningar hos en ny arbetsgivare i allmänhet inte till sysselsättning åtminstone på kort sikt.

– Redan i början av rehabiliteringen borde det fästas mer uppmärksamhet vid möjligheten att få arbete. Fokus skulle i högre grad kunna övergå till hur man kan stödja sysselsättningen på den öppna arbetsmarknaden eller fortsättning i det egna arbetet efter arbetsprövningen, säger Liukko. 

Arbetslöshet och arbetsoförmåga sammanflätas, partiellt arbetsföra har en svag ställning på arbetsmarknaden

Arbetslöshetsperioder är ganska vanliga bland dem som har problem med arbetsförmågan. Nästan alla rehabiliteringsklienter som blivit arbetslösa efter arbetsprövningen upplevde att de åtminstone delvis var arbetsoförmögna.

Rehabiliteringsklienternas sysselsättningsmöjligheter påverkas av om det går att sammanjämka hälsotillståndet och arbetsuppgifterna. Dessutom påverkas sysselsättningsmöjligheterna av de partiellt arbetsföras situation på arbetsmarknaden mer allmänt: har arbetsgivarna möjlighet eller villighet att sysselsätta arbetstagare som rehabiliteras eller är partiellt arbetsföra?

– Om arbetsprövningen inte leder till sysselsättning är det viktigt att den information och de planer som samlats i arbetspensionsrehabiliteringen kan utnyttjas senare inom den offentliga arbetskraftsservicen, säger Jyri Liukko.

Undersökningen är den andra delen av ett forskningsprojekt som baserar sig på intervjuer med rehabiliteringsklienter och där man följer upp de personer som intervjuas i rehabiliteringsprocessens olika skeden och efter att den har avslutats. Projektets tredje intervjuomgång görs cirka ett och ett halvt år efter att arbetsprövningarna inletts.

Forskningspublikation:
Kuntoutujien näkemyksiä työeläkekuntoutuksen hyödyistä ja kehittämiskohteista (Julkari)

Forskningspublikation (2023): 
Kuntoutujien näkökulma työeläkekuntoutuksen suunnitteluun (Julkari)